VEM VAR MARIA MONTESSORI?

Maria Montessori föddes den 31 augusti 1870 i Chiaravalle nära Ancona, inte långt från Rom. Hon var Italiens första kvinnliga läkare och arbetade till en början med mentalt störda och socialt missgynnande barn. Barnens såg hon i ett pedagogiskt perspektiv snarare än medicinskt. De resultat hon uppnådde med dessa barn var så goda att hon beslöt sig för att prova sina metoder med praktiskt och sinnestränande material på normalbegåvade barn.

Maria blev 1907 ansvarig för ett daghem i slumområdet San Lorenzo i Rom. Daghemmet kallades Casa dei Bambini - Barnens Hus.
Här fick hon för första gången ta hand om normalbegåvade barn.


 



Trots att förskolan låg i ett socialt belastat område och barnen från början var helvilda så lyckades Maria Montessori här skapa lugn och harmoni. Ryktet om den fantastiska förskolan spreds och det kom besökare från hela världen för att få ta del av hennes pedagogik och titta på barnens arbete.

Maria Montessori höll kurser för att utbilda lärare runt om i världen och skolor startades i Italien, Spanien, Nederländerna, Storbrittanien, Indien och i flera andra länder.

På grund av det politiska läget i Italien, där diktatorn Mussolini härjade så tvingades Maria Montessori att flytta.




 



Hon bosatte sig först i Spanien men när spanska inbördeskriget bröt ut tvingades hon åter till flykt, då till England. Några år före andra världskriget bosatte hon sig i Holland. Det blev Maria Montessoris sista hemland, dit även hennes son och barnbarn flyttat. Där dog hon 1952, 82 år gammal.

Maria Montessoris erfarenheter av fascismen i Italien, två världskrig och ett inbördeskrig övertygade henne om att människan måste förändras. En ny moral behöver genomsyra barnens uppfostran och undervisning så att människan börjar värna om fred och samexistens. Flera gånger nominerades hon till Nobels fredspris.